2017 Svensk kust

Ursprungligen var det tänkt att segla till Lofoten i år. En segling på kanske tre fyra månader. Men efter vi fått reda på att det ska bli ett barnbarn till i sommar är det kanske inte läge att vara så långt bort. Så det får väl bli segling i svenska vatten.

Då kom idén upp att runda bojen i Töre, sveriges nordligaste hamn (65°54’4.1″N 22°39’1.8″E). Det ligger alltså längre norrut än Haparanda. Vi har varit i de farvattnen en gång tidigare. Det var 2004. Men då hade vi inte koll på Töre.

Och när vi ändå har tid, varför inte pröva att segla längs hela svenska kusten. 

Vi får se hur det blir… 
Ett möjligt scenario skulle kunna vara:
Nationaldagen firas i Loftahammar.

w24 → Nyköping (70M)
w25 16-22 juni  Nyköping → Svinninge (95M)
w26 25-30 juni Svinninge → Härnösand (250M)
w27 → Umeå (130M) 
w28 → Töre (180M)
w29 → Umeå (180M)
w30 22-30 juli, Umeå (alt Ö-vik) → Härnösand (130M),
w31 → Svinninge (250M)
w32 → Kalmar (210M)
w33 → Helsingborg (210M)
w34, 35 → Koster (190M) (uppehåll på Orust)
w36 → Göteborg
w37 → Göta Älv (Uppehåll i Trollhättan)

Om det sedan blir Göra Kanal till ostkusten eller övervintra i väst är inte bestämt än

(sträckor inom parentes avser ungefär närmaste vägen)

Hur det blev går att läsa nedan.


Så här blev det

Loftahammar → Nyköping, 8-12 juni (92 M)

Besättning: Jan-Eric

Hävringe

Den första veckan var mer av en transportsegling till Nyköping där besättningen skulle utökas. Efter en god lunch på Sjökrogen 8 juni lämnade jag Loftahammar. Det var fin vind, SSE 6-8 m/s. Det första stoppet gjordes i Stugvik, SXK S:t Annakretsens uthamn. De följande dagarna blev det Harstena, Sneskär, Hävringe och en naturhamn innan jag lade till i Nyköpings gästhamn.

Sedan var det dags att ta sig till Trollhättan med tåg och hämta lite besättning.

Nyköping → Svinninge, 16-22 juni (83 M)

Besättning: Jan-Eric, Linnea och Emma

Linnea 11 år (Jan-Erics barnbarn) och hennes kompis Emma hade precis fått sommarlov från skolan i Trollhättan och skulle segla med Magda en vecka. Men det blev först en dag med tåg för att ta sig till hamnen i Nyköping. ( Se Emma och Linnea mönstrar på)

Nyköpingshus

Innan vi lämnade Nyköping blev det ett kulturellt besök på Nyköpingshus. Sedan blev det segling till Västra Stendörren och ett besök på Naturum där.

Vi fortsatte sedan till Fifång där vi träffade på Berit och Matthew i deras Tumlare. Det blev en trevlig grillkväll på berget i solen.

Enligt väderprognosen skulle det de kommande dagarna bli hård nordvästlig vind. Vi valde därför att gå via Södertälje och Mälaren till Stockholm istället för utomskärs till Nynäshamn och följt av Mysingen. Vi lade till i Navis gästhamn på Djurgården.

En dag i Stockholm

Gröna Lund

Vi började dagen med ett besök på Tekniska museet. Därefter in till city med promenad genom Kungsträdgården, Slottet och sedan färjan från Gamla stan till Djurgården och Gröna Lund.

Midsommar i Hästängsudd, Svinninge

Midsommar i Hästängsudd

Dagen före midsommarafton gick vi till Svinninge marina för att fira midsommar hos Ines, Maria och Johan i Hästungsudd. Där mötte också Kerstin upp.

Linnea och Emma mönstrade av på midsommardagen och åkte hem till Trollhättan. Kerstin åkte till Linköping för att arbeta en vecka till.

Svinninge → Härnösand, 25-29 juni (255 M)

Besättning: Jan-Eric

Skatans Café & Krog

Nu blev det ytterligare en vecka solosegling. Nja, det blev två dagars fin segling och tre dagar med mycket motorgång i stiltje. Skatan var en positiv överraskning. Fint mottagande av hamnvärd på bryggan. (Men jag förstod senare att han hade en kompis i en stuga vid inloppet till viken som ringde och varskodde när det var en båt på väg in). Fin restaurang, men nu hade jag ätit innan jag gick in så det fick räcka med en öl på verandan. Och så bastu som avslutning på dagen.

Dagen därpå gick jag och lade mig i Härnösands södra gästhamn. Den såg trevligast ut med bästa serviceanläggningen jämfört de två andra.  Här blev det tvätt och annat fix.

Kerstin anlände med tåg 31 juli.

Härnösand → Töre, 1-10 juli (312 M)

Besättning: Jan-Eric och Kerstin

“Höga kusten”, Härnösand – Örnsköldsvik.

Höga Kusten är utnämnt till världsarv på grund av dess unika landhöjningsgeologi. Inlandsisen var tre kilometer tjock över Höga Kusten. Nedtryckningen var enorm, som mest låg markytan 800 meter under den ursprungliga nivån. Allt eftersom isen smälte minskade trycket och jordskorpan höjde sig. Nu höjer sig kusten nästan en centimeter per år.

Den röda rapakivigraniten, som även kallas Nordingrågranit.

Vi nöjde oss med några höjdpunkter, Ulvön och Trysunda, på vägen norrut då vi avsåg stanna här längre tid på tillbakavägen. Så mer om det senare.

Den gamla mareografen i hamnen från 1891

Vi seglade vidare till “Ljusa kusten”, som kusten längst i norr kallas ibland. På vägen dit blev det bland annat ett stopp i Ratan. I Ratan hölls det senaste slaget svensk militär varit med i på svensk mark. I Ratan mäts också vattenståndet dagligen och i gästhamnen står en gammal mareograf. 

Väderprognosen visade att det skulle bli högtryck och svaga vindar i norr. Så det blev en lång segling från Ratan till Kluntarna (104 M). Sista biten för motor då vinden dog.

Egentligen skulle vi behöva proviantera (i Luleå), men det fick vänta. Istället gick vi till Malören. Tack vare högt vattenstånd (+15 cm) kunde vi komma intill “hamnen” på norrsidan av ön med 5 cm marginal till botten.

Malören, södra hamnen

Dagen därpå fortsatte vi till Haparanda Sandskär. Även den ön behöver lugnt vatten för att komma intill. Nja, det visade sig att de muddrat och förbättrat, så det var inte så svårt som vi väntat oss.

Badstrand, Haparanda sandskär.

Töre, Sveriges nordligaste handelshamn

Bojen i Töre

Den 10 juli rundade vi bojen i Töre. Så nu är det bara att vända söderut igen.

Töre → Örnsköldsvik, 11-21 juli (282 M)

Besättning: Jan-Eric och Kerstin

Brändöskär

Kusten i norr brukar delas in i tre olika delar. Längst i norr (Bottenviken) har vi “Ljusa kusten”  med bl.a Haparanda, Kalix och Luleå skärgårdar som vi tycker är höjdpunkter. Långgrunt och sandstränder. Men oftast en brygga att lägga till vid och på land grillplats och bastu. 

Förtöjd vid bastun på Junkön

Kusten mellan Ljusa kusten och Höga kusten kallas ibland för Låga kusten. En flack barrskogsslätt med lika snabb landhöjning som Höga kusten, men som genom sin flackhet har en unikt snabb strandförskjutning. Så snabbt ändrar sig strandens läge att folk i dessa trakter har fått Sveriges kanske mest utpräglad medvetenhet om landhöjning; Inte minst med tanke på problemet med att sommartugorna hamnar allt längre från stranden och att de gamla farlederna måste stakas om eller muddras. På den här sträckan hittar man Norrbyskär, där Modo tidigt anlade ett sågverk och ett “mönstersamhälle”. Vi besökte även Skagshamn med Sveriges största surströmmingssalteri. (Det kändes på lukten). 

Örnsköldsvik → Härnösand, 23-30 juli (78 M)

Besättning: Jan-Eric och Kerstin (t.o.m dd ), Magnus, Maria, Linnea och Julia

Härnösand → Svinninge, 31 juli-4 augusti (260 M)

Besättning: Jan-Eric

Svinninge → Oskarshamn, 6 – 10 augusti (224 M)

Besättning: Jan-Eric och Matt

Oskarshamn → Kalmar, 11 – 12 augusti (53 M)

Besättning: Jan-Eric, Kerstin och Matt

Kalmar → Helsingborg, 13 – 16 augusti (228 M)

Besättning: Jan-Eric

Helsingborg → Stenungsund, 17 – 20 augusti (164 M)

Besättning: Jan-Eric, Daniel

Stenungsund → Kungsviken, 25 – 26 augusti (34 M)

Besättning: Jan-Eric och Kerstin

 

 

Loftahammar – Kungsviken 2065

fortsättning följer

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.